Behandlingsteknik
All biologisk bekämpning
måste komma i kontakt med skadegöraren och en god spridning är därför helt avgörande för resultatet. Många
gånger sitter skadegörarna gömda i bladverket och det är därför viktigt att få en god täckning i hela bladverket
inklusive undersidan av bladen. Dessutom måste spridningen vara skonsam för nyttodjuren/organismerna så att
vitaliteten upprätthålls. Den sprutteknik som används i växthus idag är utformad för applicering av kemiska
bekämpningsmedel och behöver anpassas till de biologiska preparatens egenskaper och behov. Appliceringen i
växthus sker till största del manuellt med högtryckssprutor med höga tryck och
virvelkammarspridare.
Avsättningen av
sprutvätska på bladen påverkas av och kan styras genom att förändra följande parameterar; spridartypen,
spridarstorleken, trycket, hastigheten på spridningen över kulturen, spridnings-vinkeln/riktningen. Det man
påverkar genom att förändra dessa parametrar är droppstorleksfördelningen, energin i dropparna, mängden
sprutvätska samt var på växten som sprutvätskan hamnar. Tänk på att du som sprutförare har en mycket viktig roll
och att ditt sätt att hantera sprutlansen kommer att påverka avsättningen. Synlig turbulens i bladverket medför
inte nödvändigtvis att sprutvätskan blir fördelad på undersidan av bladen.
Det är svårt att göra generaliseringar men ju mindre dropparna är desto mindre energi har de och ju
längre tid svävar de runt i luften. Små droppar täcker ytor bättre men tränger inte lika långt in i
bladverket. Stora droppar har mera kraft och tränger längre in i bladverket men täcker inte lika bra. En viss
andel riktigt små droppar kommer alltid att finnas. I växthus har man länge strävat efter att skapa en stor
andel små droppar eftersom man här inte behöver ta hänsyn till de vindavdriftskrav som finns vid
frilandsspridning. Dessa små droppar anses ge god täckning. Det har dock visat sig att den metod som man
använder idag ger långt ifrån tillräcklig eller i princip ingen täckning alls på undersidan av bladen. Detta
är ett problem vid applicering av biologiska bekämpningsmedel som är kontaktverkande och behöver träffa
skadegörarna som till stor del sitter på just undersidan av bladen.
Nyligen utförda försök,
har dessutom visat att de minsta spridarstorlekarna sätts igen av biologiska växtskyddsmedel. Vidare bekräftade
försöken att riktningen som man sprutar från är helt avgörande för var dropparna träffar. Bra täckning kunde
åstadkommas med sprutning rakt uppifrån med spaltspridare i bom. Mycket bra täckning kunde åstadkommas med
”Dropleg” som fästs på en sprutbom. Dropleg är en utrustning som är utformat som ett J där spridarna sitter nere
i bladverket riktade snett bakåt i färdriktningen. Dropleg behöver dock utvecklas för att passa i
prydnadsväxtodling eftersom den i nuvarande utformning är för klumpig och skadar plantorna.
· Överväg applicering med sprutbom som ger dig mycket större
möjligheter.
· Tag bort alla filter annars riskerar du att det biologiska
växtskyddsmedlet fastnar.
· Standardspaltspridare, TurboTeejet och TurboTwinJet i storlek
0.15(grön) och 0.2(gul) gav bra resultat i tester. Mindre spridare bör undvikas.
· Trycket bör ligga på 10-20 bar. Om bom används ska bomhöjden
vara 40-50 cm över plantorna. Du vinner inget på att öka vätskemängden utan riskerar endast en överdosering
med avrinning till följd.
· Om handhållen lans med virvelkammarspridare används så håll
den så nära plantorna som möjligt.
· Att spruta varje bord från två håll förbättrar men halvera då
koncentrationen för att få normal dos.
· Överväg att ha en kort ramp med flera spaltspridare, spruta då
rakt uppifrån 40-50 cm från plantorna för att åstadkomma virvlar i beståndet
(Slutsatserna kommer
från ett Jordbruksverks finansierat forsknings- och utvecklingsprojekt i samarbete med JTI och
Visavi)
Makroorganismer rör sig
mer eller mindre och sprider sig själva till viss del. Det är ändå viktigt att sprida/sätta ut dessa så jämnt
som bara möjligt. Vid god tillgång på mat (=högt skadetryck) rör sig många mindre. Andra faktorer såsom
temperatur och luftfuktighet spelar också roll för deras aktivitet. Ju mera man sprider dem desto större chans
är det att de hittar alla skadegörare.
Rovkvalster transorterar sig genom att gå mellan plantorna. De går företrädelsevis på plantmaterial
och vissa arter går ogärna på jord eller substrat. För att de ska kunna sprida sig måste därför plantorna ha
kontakt som de har då de står kruktätt. Vanligtvis strös kvalstren ut för hand vilket är en tidskrävande
metod som inte ger så jämn utsättning som man kan tro. Att sprida kvalstren genom luftassisterade maskiner är
betydligt mera effektivt och det finns idag flera olika modeller som sprider över mer eller mindre begränsad
yta. Vissa av dem är mycket effektiva och kan reducera den använda spridningstiden avsevärt. Det finns
exempel på odlare som med hjälp av luftasisterad spridning använder en åttondel så mycket tid för spridning
som tidigare manuella metod och dessutom får bättre effekt av nyttodjuren så det är en mycket god investering
att köpa en spridningsutrustning.
Steklar och andra nyttodjur som flyger rör sig över större områden och är inte beroende av att
plantorna ska stå tätt för att kunna sprida sig men de sprider sig inte obegränsat. Tillgången på föda
(=skadetrycket) styr hur mycket de rör sig och vissa nyttodjur dras särskilt till områden där större mängder
skadegörare finns. Dessa är därför mera lämpade att sätta ut då plantorna är angripna. Även de flygande
nyttodjuren är viktigt att fördela ut så jämnt som möjligt över kulturen. Ju bätre utsättning desto bättre
effekt.
|